malin gustavsson

Burr!


Nu är det höst. På gränsen till vinter faktiskt. Min hud får ståfräs bara jag närmar mig en dörr som går ut. Vintern brukar inte vara så hemskt rolig, mest hemskt kall och onödig. Men denna vintern vet jag att det händer en del kul saker i vilket fall. Det är julafton. Julafton kan ingen någonsin ta ifrån mig och alla andra - Aldrig. Sen kommer nyårsafton, det kommer att bli kul. Vi ska nämligen bege oss till kära, kära, kära Köpenhamn. Åh.
Men det är inte det enda som händer... 14 mars sticker vi också till Malmö! Kent kent kent! Mums mums mums!

Jag har nog aldrig sagt detta innan, men...
Jag vill ha vinter! Nu!

Vi skrev en låt idag på Viskan, känns som om den är riktad till mjukis faktiskt. Vi blandade lite Kent, Winnerbäck och Håkan. Vi VET att alla meningar inte stämmer eller rimmer eller vad man nu vill att dom ska göra, men vi gillar den! Haha.

Min älskling har ett hjärta av kol

Vers 1: Jag sitter ensam med balkongdörren öppen, då jag ser dig,
precis som i ett iskallt IKEA-land, du blir min vän och vi lär oss av varann.
Alla hårstrån på ditt huvud har jag räknat, du är värd mer än allt fåglarna samlat.

Ref: Det blåser genom hallen, hon målar läpparna röda i hålen där dom sprack,
och jag vågar hålla din hand.

Vers 2: Vet du vilken färg själen har älskling? Neonskyltar på gatorna sänder ljus
till dig och skatorna. När vintern gömmer dina spår så att du inte hittar hem.
När du är vilsen i en vinternatt igen, är du lycklig då?

Ref: Det blåser genom hallen, hon målar läpparna röda i hålen där dom sprack,
och jag vågar hålla din hand.

Vers 3: Jag tittar över axeln och ser dig blinka till, visst känns det fint att var vid liv
en dag till. Sommaren snurrar fort när vi bara snöar bort. Det kallas tvivel. Du kan
ställa frågor om sanningen, finns det en eller finns det tusen?
Men älskling, vi ska alla en gång dö.

Ref: Det blåser genom hallen, hon målar läpparna röda i hålen där dom sprack,
och jag vågar hålla din hand.

Av: Jennifer Christiansson & Malin Gustavsson. Och lite lite av Amanda Johansson, pyttelite.

Oj, jag gör något riktigt spännande och nostalgiskt just nu. Jag lyssnar på gamla skivor.
Excellence - Need to know eenie meenie miny moe.
S Club 7 - I never had a dream come true
Uncle Kracker - Follow me
Roxette - Milk and toast and honey
ATC - I'm in heaven (when you kiss me)
The Ark - let your body decide
Christina Aguilera - Fighter
Las ketchup - Ketchup låten
Dj Sammy - Heaven
Rollergirl - Geisha dream
Play - Cinderella
Titiyo - Come along
Håkan Hellström - Känn ingen sorg för mig Göteborg
Dido-låten
Håkan Hellström - Ramlar

Minns ni?

Ikväll var dom på hugget. Det märktes hur taggad Jocke var. En obeskrivlig känsla. Man kan inte förklara, man kan bara känna, alla som har sett Kent har känt. Jag lovar. 

Vy från ett luftslott - Det är en bra öppningslåt, kanske inget mer. Jag och morbror diskuterade och kom fram till att de alltid borde öppna med 400 slag. Den är maffig.
Max 500 - Låten är så mycket bättre live.
Socker  - Tack tack tack tack. Jag behövde den, och den var bra. Äckligt bra. 
Revolt III - Jag säger som förra gången, dunderskön! Tre fingrar upp i taket.
Palace & Main - Nja. Byt ut den mot Klåparen. Då hade jag jublat.
Utan dina andetag - En av mina favoritlåtar, saknade den förra gången. Jag trodde verkligen inte den skulle komma, sjukt nöjd var jag efter. Efteråt sa Jocke nåt i stil med; Ja, den är det inte ofta man får höra.
Columbus - Den försvann mitt i allt annat?
LSD, någon? - Jag fullkomligt avgudar när låten trissas upp och tempot ökar. Jocke blev som galen.
Romeo återvänder ensam - Det kan faktiskt inte bli bättre. Men jag är fortfarande besviken över att det inte är Jocke som sjunger "Jag vill ha dig du är min du är bara min".
Generation Ex  - Vi hade klarat oss utan. Plus att kvinnan som sjunger ser läskig ut, hon skrämmer mig.
Den döda vinkeln - En överraskning, men tack den var god.
Musik Non Stop - Bra, dock fortfarande uttjatad.
Kärleken väntar - Jag vill ha mer.
Ingenting - Jag tror fan den var sämst ikväll.
Om du var här/Dom andra -  De slog ihop två till en. En av de bästa ikväll. Lite omgjord version vilket oftast uppskattas, det gjorde verkligen denna. Hjälp vad underbart. 
Sundance Kid - Jag kan inget annat än att älska.
 Vinternoll 2 - Jävla ös, jag var i musiken, musiken var i mig. Vi var ett.
 747 - En liten tabbe i början då inte gitarren hängde med. Men sen släppte det. 747 är en klassiker.
 Mannen i den vita hatten - Denna låten är bland det största i mitt liv. Den tar stor plats. Bästa avslutningslåten, det kunde inte sluta bättre än så. Hela publiken gungade, jag gungade, Jocke gungade. Jag slöt mina ögon när refrängen kom, jag njöt. När man hör den känner man sig liten, som ett barn. Samtidigt som man känner sig starkare än nånsin. Den låten ger mig kraft och när jag stod där njutandes var jag lycklig. Lyckligare än jag varit på länge, tack.

Det kallas chocktillstånd
när orden bränns
inpå bara skinnet
och gång på gång mot asfalten
varför skrapa kinden mot väggarna
klämma fingrar i dörrarna
när benen
alltid bär tillbaka hit
för att presentera ett svin

Att presentera ett svin - Kent

Alla mina vänner som inte gillar kent, alla ni som inte vill läsa om dom, stäng ner fönstret. NU.

 Vy från ett luftslott -  grym låt, vilken underbar inledning.
 Berlin -  Jocke kunde dra på lite mer, men den knäckte, bättre än på skivan.
 Max 500 - Här satte det hela igång.
 Kungen är död - ruggigt bra version.
 Columbus -  Jag hade förväntat mig något bättre. Men den var bra.
 Saker man ser -  Har inte fastnat för den förens efter spelningen. Helt fantastisk.
 Revolt III -  Som jag hade väntat.. Dunderskön!
 Pojken med hålet i handen -  Hade väntat mig lite mer drag, men det dög.
 Gravitation - Tempot saktas ner, Gravitation behövdes inte enligt mig..
 LSD, Någon? -  fullkomligt underbar live version.
 Romeo återvänder ensam - Jag vill ha mer. En av mina favoritlåtar, nånsin.
 Generation Ex - bra men inte så grym som jag hoppats på.
 Musik Non Stop -  Bra, men känns nästintill uttjatad. Förlåt.
 Kärleken väntar -  Skön som fan.
 Ingenting -  tio gånger bättre än på plattan!
 Ensammast i Sverige -  Seg, men bra.
 Elefanter - Ofattbar, jag vill ha mer mer mer. Ge mig.
 Vinternoll2 -  Helt perfekt.
 747 -  Den är värd att dö för.
 Mannen i den vita hatten - perfekt avslutning på en perfekt spelning, jag förstår inte hur så många kan älska och återigen älska denna låten. Jag förstår inte heller människor som inte gillar den. Absolut det bästa Jocke har gjort. Han kommer inte göra om det. För det går inte. Jag vill tillbaka.


Jag saknade verkligen en hel del låtar. Hade velat höra Chans, Stenbrott, Berg & dalvana, Sundance kid, Om du var här, Socker, Vi mot världen, Utan dina andetag. Sen har jag med största säkerhet glömt ett par. Men ja, detta var vad jag kunde komma ihåg.

För övrigt var det en otroligt mäktig känsla. Adrenalinet spruddlade och jag mådde så, jävla bra - rent ut sagt.
Vi kör en repris, 21/2, då möts vi igen.