malin gustavsson

Jag är trött, ledsen, arg, sur, deppig, öm, jag är allt som är dåligt. Jag vill rymma, jag vill inte vara här just nu. Ett kallt rum i Göteborg skulle duga för mig. Någon som vill följa med mig?

Jag fick besök av en väldigt fin och efterlängtad vän. Han har legat och lurat ett bra tag nu, bara vinkat lite. Idag sa han hej och kramade mig. Åh, det gjorde mig så varm och glad. Efter denna soliga dag är han min allra bästa vän. Han är inte någon man kan lita på men det gör ingenting. När han kommer så glittrar min värld och jag vill sväva. Visst är solen underbarare än underbarast?!

Imorgon ska jag vara radiopratare på retoriken, vi har tio minuter att fylla, bara snacka på om nåt dumt ämne. Både jag och Hanna har valt melodifestivalen. Det kan nog bli okej, känns dock väldigt onödigt. Jag menar.. Det är första lektionen och man kan faktiskt sova i alla fall 1 ½ timme längre... Nej, nu är det slut, med min frånvaro som jag ofta påminns utav genom lärare så är det skärpning. Okej, att vara hemma en hel dag, men smålektionerna kan jag i alla fall infinna mig på. Skärp dig Malin, NU!

Well, it rains and it pours when you're out on your own If I crash on the couch can I sleep in my clothes? 'Cause I've spent the night dancing I'm drunk, I suppose If it looks like I'm laughing I'm really just asking to leave

Lov. Idag börjar ett relativt efterlängtat lov, inte överdrivet efterlängtat. Jag hade faktiskt inte haft några problem med att gå en vecka till, tro det eller ej. Fan, jo, det är visst riktigt jävla skönt att lovet kom precis nu.

Vill ni veta en kul sak? Det förbannade projektarbetet skulle lämnas in idag. Så efter skolan åkte jag och mina kära väninnor ut till Almenäs och tände eld på våra kopior. Det var hääärligt.

Nu, snart ska jag åka till min mormor och morfar. Min lilla mormor ska sy en provklänning till mig som senare ska utvecklas till min underbara vita balklänning. Åh, jag vill att det ska vara maj nu!

Jag kan inte vara trygg i kärleken. Jag behöver garantier.

När jag ligger ensam för att sova, har jag ibland känslan av att en annan människa är i rummet; i mörkret tycker jag mig se konturerna av hans kropp. Han vänder sig mot mig, betraktar mig ingående, som om han vet att han gjorde fel. Över hans ansikte finns ett drag av försoning och jag får en känsla av att han förlåter mig, även om jag inte kan förstå för vad, bara att han villkorslöst förlåter mig, för allt, allt som varit. Han övertalar mig att förlåta honom och gå vidare med mitt liv.

Kanske har jag då redan somnat, fallit in i drömmens värld. Men det är i så fall en dröm alldeles i närheten av verkligheten. En syn alltför nära sanningen. Jag har känslan av att hela tiden vara vaken, ligga sömnlös; bara när jag ser på klockan märker jag timmarnas alltför hastiga flykt, sömnens snabbare tid.