KOM OCH ÄT
"22 grader och strålande sol"
Aldrig i hela mitt liv ska jag besöka SMHI:s hemsida igen. Jag fullkomligt hatar väderprognoser. Det sabbar allt allt allt för mig. I alla fall då jag ska jobba. Satt imorse och kikade hur vädret skulle bli - solsken minsann! Så jag drar mig sakta till jobbet, väldigt sakta med tanke på att jag och Ulrika inte kommer att ha mycket alls att göra. I och med det fina vädret vill inte folk besöka djuparken, de vill gå till stranden eller trixa i trädgården. Sen har vi alltid alla turister från lite varstans, men dom spelar inte så jävla stor roll. Vi tog det relativt lungt med smörgåsarna vilket fall som. Vad tror ni hände? Jo, kön till inträdet sträckte sig över hela den helvetiska parkeringen, ända bort till macken. Det är en bra bit. Så det small, vi blev svettiga och hungriga. Den ena kassörska kräktes och åkte hem, den andra svimmade. Så jag och Marie fick ställa oss i kassan, trots att vi hade nittiohundra andra grejer att ta itu med. Mitt i alltet ringer Kaffestugan och säger att det är länsat med mackor där nere, sålt slut på ca 50 baguetter på två timmar kanske. Sen ringer Smörgåsbaren och säger att varenda smörgåsfan är slut, sallader och ciabatta. Jag ville gå hem. Började 7.00 och kunde inte gå hem innan 17.30. Stackars Ulrika fick ta itu med disken. Vilket förbannat bra jobb jag har. Till råga på allt har jag skurit upp två fingrar, ett fuck you finger och ett pekfinger, jag är lam. Telefonen ringde febrilt och följde efter mig som ett kånkelbär. Fan, vad jag älskar mitt liv ibland.
Aldrig i hela mitt liv ska jag besöka SMHI:s hemsida igen. Jag fullkomligt hatar väderprognoser. Det sabbar allt allt allt för mig. I alla fall då jag ska jobba. Satt imorse och kikade hur vädret skulle bli - solsken minsann! Så jag drar mig sakta till jobbet, väldigt sakta med tanke på att jag och Ulrika inte kommer att ha mycket alls att göra. I och med det fina vädret vill inte folk besöka djuparken, de vill gå till stranden eller trixa i trädgården. Sen har vi alltid alla turister från lite varstans, men dom spelar inte så jävla stor roll. Vi tog det relativt lungt med smörgåsarna vilket fall som. Vad tror ni hände? Jo, kön till inträdet sträckte sig över hela den helvetiska parkeringen, ända bort till macken. Det är en bra bit. Så det small, vi blev svettiga och hungriga. Den ena kassörska kräktes och åkte hem, den andra svimmade. Så jag och Marie fick ställa oss i kassan, trots att vi hade nittiohundra andra grejer att ta itu med. Mitt i alltet ringer Kaffestugan och säger att det är länsat med mackor där nere, sålt slut på ca 50 baguetter på två timmar kanske. Sen ringer Smörgåsbaren och säger att varenda smörgåsfan är slut, sallader och ciabatta. Jag ville gå hem. Började 7.00 och kunde inte gå hem innan 17.30. Stackars Ulrika fick ta itu med disken. Vilket förbannat bra jobb jag har. Till råga på allt har jag skurit upp två fingrar, ett fuck you finger och ett pekfinger, jag är lam. Telefonen ringde febrilt och följde efter mig som ett kånkelbär. Fan, vad jag älskar mitt liv ibland.
VÄLKOMNA TILL BORÅS DJURPARK, ÄT UPP ALLA SMÖRGÅSAR
Kommentarer
Postat av: Sandra
du gör mig rädd nu malin :P hur ska jag palla detta imorgon!
Postat av: Malin
Det är tufft!
Trackback
