utsikten är borta

 Idag fick jag träffa Oliver igen, kändes skönt. Få prata av sig ordentligt. Vi tog en promenad i det kalla, men hemskt soliga vädret. Självklart sökte vi oss till vår kära terrängbana. De som vet vilket de gröna gräset är, det är grönt nu med. Riktigt grönt, även om det var frost på. Vi blir lika förbluffade varenda gång vi glor på det.

Vi kämpade upp för den branta backen för att nå vårt mål, utsikten. Och jo, det gjorde vi. Men vår vackra utsikt var så gott som förstörd. Fotot säger väl det mesta. Utsikten var ingen utsikt längre, det var bara.. en.. väldans massa... stammar? Jag är besviken.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0