malin gustavsson

Ikväll gott folk, ikväll ska jag bekänna en sak. Jag är svag för män. Jag vill ha en karl. En riktig jävla man vill jag bannemig ha. Jag är otroligt trött på alla småpojkar, jag vill ha en trygg man, då gärna med stora händer.

Billy Corgan, Mikael Persbrandt, Joakim Berg, Joakim Thåström och Tommy Körberg. Nja nej, okej, den sistnämnda kan vi skippa. Men tänk er de andra. Jag faller för karlar som är bra på någonting, en del lite badboys. Det handlar inte bara om kända människor, utan män överhuvudtaget. Många tycker att jag är äcklig som drar mig till den lite skäggigare generationen, men vafan. Det är inte äckligt sålänge jag själv inte tycker det. Min mamma tycker jag är vidrig. Fast just nu lyssnar jag inte på henne, då jag med största säkerhet kan säga att hon hade samma tankar om män när hon var i min ålder.
Finns det överhuvudtaget nåt Kent-fan (som drar sig till killar), som aldrig har fantiserat om kungjockeberg?
Förresten så kanske jag ska påpeka att det ska vara män om man jämför med mig.

En annan lurig grej som hände idag, jag och Fanny drömde ungefär samma dröm. Om samma person. Det är lite sådär halvläskigt.

Så, när alla vänner ska gå till Swing så viker jag av för att gå vidare till andra ställen. Är det då någon som är beredd att följa mina fotspår?