malin gustavsson

Jag vet egentligen inte vad jag gör nuförtiden. Jag vacklar omkring och bara.. Leker, sparkar och har sönder. Känslor, mest mina egna faktiskt. De hinner inte ta tag i mig, ruska om mig och få mig att förstå. Jag krossar tills jag själv ligger ner på marken av utmattning. Allt förstörande gör mig trött och svag, jag behöver någonting som få kan ge. 
Tiden är på rymmen och flyr alldeles för snabbt och hastigt för mig. När jag rymmer springer jag åtminstone så att folk jag tycker om hinner säga hej. Låt mig fånga dig innan fredag.