9 SEPTEMBER, ont i huvudet

Bilen tvärnitar. För en sekund stannar jag upp. Chockad. Jag stirrar med livrädda ögon på bilföraren, och bilföraren tittar livrädd på mig. Förlåt att våra liv kolliderade, att jag tog upp din tid och slukade några av din dags värdefulla och otillräckliga sekunder. Det finns inte tid. Jag springer, han kör. Vi jäktar iväg mot en framtid vi egentligen fruktar. Men någon tid för att stanna upp och ifrågasätta/fundera, det finns det inte.


Igår var det som sagt Emmas dag. Och jag hade kul, på riktigt =) Tack Emma för en fin kväll <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0