2 oktober, Allt är så skört i min värld
Schh, jag bara säger som det är
Du gav mig en bomb under bron
Tänk att det bara krävs ord
Låt mig behålla det här
Det kan väl jag vara värd
Kom och slå sönder min värld
Det är allt jag begär
Jag tror nog aldrig jag har haft såhär ont i hela mitt liv. Jag vaknade inatt av att jag grät och skrek. Helvete. Och nej, jag överdriver inte. Det känns som om två parasiter, typ, aliens försöker gräva sig ur mig. De sitter bak vid njurarna tror jag. Ovanför rumpan, ut längs sidorna. De gnager desperat efter luft. Jag tror de är hungriga också, för det äts. Okej, jag är en ganska vek person, känslig för smärtor. Men jag har ont på riktigt. Orkar inte höra kommentarer om att jag skolkar idag. För det gör jag verkligen inte. Inte nu, inte ifag.
Familjen väcktes av mitt tjut inatt, jag hoppas de fick sova ett litet tag i alla fall, och inte var alltför trötta när de skulle åka iväg imorse. Tog alvedon innan Mamma skulle åka, så jag kunde sova ett tag. Vaknade sen igen, då var smärtan plötsligt över. Men nu, för en timme sen kom den tillbaka. Jag kan inte ligga på rygg och inte sitta. Jag vet inte vad jag ska göra. Mamma kommer hem snart, skulle sluta tidigare för min skull, vi ska försöka åka till skolan och se om jag hittar mina företagsekonomi böcker, har prov på torsdag. Det känns toppen, jag som inte kan ett skit.
Idag vill jag bara vara framåt i tiden. 17 Oktober typ. Sen Borås tidning, Kent, Halmstad? Vad mer? Jo, jobb och lov. Jag vill ha kaffe och pinne, inte lika kul att vara själv.
Föresten satt det en fågel på min altan när jag var ute en snabbis, den ville nog prata med mig :) Ha ha.
Du gav mig en bomb under bron
Tänk att det bara krävs ord
Låt mig behålla det här
Det kan väl jag vara värd
Kom och slå sönder min värld
Det är allt jag begär
Jag tror nog aldrig jag har haft såhär ont i hela mitt liv. Jag vaknade inatt av att jag grät och skrek. Helvete. Och nej, jag överdriver inte. Det känns som om två parasiter, typ, aliens försöker gräva sig ur mig. De sitter bak vid njurarna tror jag. Ovanför rumpan, ut längs sidorna. De gnager desperat efter luft. Jag tror de är hungriga också, för det äts. Okej, jag är en ganska vek person, känslig för smärtor. Men jag har ont på riktigt. Orkar inte höra kommentarer om att jag skolkar idag. För det gör jag verkligen inte. Inte nu, inte ifag.
Familjen väcktes av mitt tjut inatt, jag hoppas de fick sova ett litet tag i alla fall, och inte var alltför trötta när de skulle åka iväg imorse. Tog alvedon innan Mamma skulle åka, så jag kunde sova ett tag. Vaknade sen igen, då var smärtan plötsligt över. Men nu, för en timme sen kom den tillbaka. Jag kan inte ligga på rygg och inte sitta. Jag vet inte vad jag ska göra. Mamma kommer hem snart, skulle sluta tidigare för min skull, vi ska försöka åka till skolan och se om jag hittar mina företagsekonomi böcker, har prov på torsdag. Det känns toppen, jag som inte kan ett skit.
Idag vill jag bara vara framåt i tiden. 17 Oktober typ. Sen Borås tidning, Kent, Halmstad? Vad mer? Jo, jobb och lov. Jag vill ha kaffe och pinne, inte lika kul att vara själv.
Föresten satt det en fågel på min altan när jag var ute en snabbis, den ville nog prata med mig :) Ha ha.
Kommentarer
Trackback
