malin gustavsson

Tack, du får mig att tänka andra banor. Tänka andra tankar överhuvudtaget. Jag behöver det, komma ifrån allt som snurrar i huvudet, förflytta mig till något bättre och ljusare. Du hjälper mig. Idag var första dagen på kanske ett halvår jag inte skänkte en tanke till en viss person? Jag undvek det totalt, det kändes som att kasta ett problem i väggen, utan att det studsar tillbaka. Helt underbar känsla. Nu ska jag bara försöka komma ifrån det alla andra dagar, då kommer jag må toppen. Eller ja, ända tills nästa möte. Då problemet hoppar tillbaka så fort våra blickar möts. Men efter det vet vi hur mycket energi man orkar slösa, och hur mycket jag ska orka bry sig. Egentligen har jag redan svaret, det är tydligt. Det enda som återstår är ett erkännande, för mig själv. Det är det svåraste. Att våga möta sanningen.
Du är bäst!